varför har jag ett så jävla kompliserat och jobbigt liv än alla andra?
okej det är kanske att överdriva men jag får den känslan ibland... ärligt talat får jag tanken:
"varför skriker ingen rakt ut om vad dom tycker om mig?" för jag vet att dom tänker mer än dom säger. tex "jävla stalker!", "sluta glo!", "svetthora" o.s.v
FY FAAAN!!! blir galen! vad ska jag göra åt att jag svettas som en gris och är blyg som en, jag-vet-it-vad!?! hatar mitt liv för tillfället! jag är en plugghäst som svettas och har låtsas-vänner, hur bra låter det? jag kanske inte har det värsta utseendet som går att få men då kan man väl jämna ut det med en bra personlighet?! men nej då gör vi så att pirkko får gå på en skola där alla som ser på henne tänker: "använd deodorant." eller: "vad tror hon att hon är?"
JAG ÄR LESBISK.
så nu vet alla det.
helvete vad skönt det känns nu då!
nu kan ingen som läst det här inlägget missat det.

jag vill härifrån orkar fan inte med alla snygga killar som kollar på en hela tiden och så står man där med svettringar under armarna och tänker "jahapp...?"
jag kan inte ta steget att ta kontakt, det går fan inte... (laura om du möjligtvis läser det här så överdriver jag nog en aning... eller?)
alla jag träffar tycker väl att jag verkar ok men sen när jag ska försöka prata blir det bara pinsamt och när jag blir generad eller nervös svettas jag. så enkelt är det.
och om man inte känner nån så vet man inget om dom, enkel mattematik!
alltså den som pratar mycket lär man känna lite grann och skaper en uppfattning om, dom som inte pratar lär man inte känna och får den uppfattningen om att hon är dum i huvudet, typ.
i mitt fall är jag nummer två.
så nu när jag skrivit det här kommer ingen fortsätta läsa och tänka:
"vilken loser, skaffa dig ett liv!"
men vet ni vad? jag har ett så kallat liv på lager, men jag hittar inte tillbaka det föränn en viss person påminner mig om var jag lagt det.
alltså du laura! <3

                                       

fan om det inte funkar med sommarlovet tar jag seriöst livet av mig!!!
jorden kommer ju ändå gå under den 21 december så varför vänta?
det är som om man väntar på att dö. alla dör ju nån dag skillnaden är vilken sorts historia man har att lämna efter sig!
saknar alla människor som gör livet enklare och ställer upp för en... 
men mr het gör det varken enklare eller svårare att 'vara mig själv', gushe va klyshigt det låter.
han är den perfekta prinsen och jag är den blyga lilla flickan som väntar på att bli räddad. 
skillnaden är bara att den här sagan inte har ett lyckligt slut.
                                         
                                                     we <3 it!
                                           
blev bara tvungen.
och det här är jag just nu:
                                                                           
så där det var kanske allt för den här gången... seeya later alligator