Utkast: Mars 16, 2012
Ibland känns det som om jag inte lever, att jag inte heter något, att jag bara ser en film, men då det gör ont, i själen, psykiskt, då vet jag att jag lever.
När tårarna tränger sig upp även om jag inte vill, när de sakta rinner ner för mina kinder, då vet jag att jag lever.
Men jag känner även att jag lever när jag fylls av lägtan och glädje bara av att höra en röst.
När tårarna tränger sig upp även om jag inte vill, när de sakta rinner ner för mina kinder, då vet jag att jag lever.
Men jag känner även att jag lever när jag fylls av lägtan och glädje bara av att höra en röst.
Kommentarer
Trackback