Varför är världen så orättvis, så dålig och katastrofal?
Ibland känns det som att det är bara jag som förstår vad som är rätt och fel… varför kan nån som slår eller misshandlar någon annan tycka att det är roande?
Men det är väl så att så länge man själv mår bra så bryr man sig inte om hur andra mår eller känner sig. Jag skäms nästan varje gång jag tänker på det, här står jag glad och lycklig med inga bekymmer alls och gottar mig medans någon annan mår piss just nu och inte kan berätta för någon om hur man mår för då kan det bli det sista man gör. Jag har övervägt självmord några gånger under mitt korta liv, den enkla utvägen. Någon annan kanske tycker att det är idiotiskt att överväga ett sånt beslut, för enligt dom kanske jag lever ett drömliv uppe bland molnen medans dom är nedtryckt i skiten, så långt ner i jorden att man inte kan höra deras förtvivlande rop på hjälp. En del kan inte välja sin framtid dom kan födas inom ett knark område och då sitter man där i skiten och kan inte ta sig utanför ett visst område för då har man pistolen mot tiningen.
Fy fan vad man känner sig hjälplös när man bara sitter här!
när jag blir stor har jag en dröm som jag hoppas kunna bli verklighet... att kunna öppna ett vandrarhem eller någonstans där barn kan sova och få mat!
see ya later aligator!